Uppfostra kvinnor till förnuftiga varelser, inte till prydnader.
Förnuftet är en gåva som skänkts varje människa; om kvinnor äger det måste deras plikter vila på deras egen förståelse i stället för att påtvingas av män som gör sig till enda domare.
En regel som en elev lyder utan att förstå den övar in en vana, inte det omdöme som dygden kräver.
Den finkänslighet, fåfänga och list som tillskrivs kvinnor frambringas av en uppfostran inriktad på att behaga och av ekonomiskt beroende, inte av naturen.
En flicka som hålls borta från motion och seriösa studier och bara berömms för sitt utseende lär sig att lita på charm i stället för styrka.
Personligt och ekonomiskt oberoende är med Wollstonecrafts ord livets stora välsignelse och grunden för varje dygd, eftersom beroende föder underdånighet hos de styrda och tyranni hos dem som styr.
En kvinna som kan försörja sig på ett hantverk eller yrke kan gifta sig av tillgivenhet i stället för av nödvändighet.
Äktenskapet bör vila på ömsesidig aktning mellan förnuftiga följeslagare, ett band som överlever passionen och låter båda makarna fullgöra sina plikter som föräldrar och medborgare.
Makar som samtalar om sin läsning och om barnens uppfostran knyter ett band som inte är beroende av ungdomlig skönhet.