Att i onåden söka det goda som ödet inte kan ta tillbaka.
Fortunas natur är förändring: hennes gåvor tillhörde aldrig den som ägde dem, och motgången kan, genom att visa vem som förblir en vän, lära mer än medgången.
Att förlora en tjänst visar vilka fördelar som berodde på andra och vilka som hörde till ens eget omdöme.
Rikedom, ämbeten, makt, berömmelse och njutning lovar var och en en del av lyckan; Trösten hävdar att endast det fullständiga goda, som Filosofin identifierar med Gud, kan stilla den längtan som de alla ger uttryck för.
Den som samlar hedersbetygelser förblir beroende av dem som delar ut dem och fruktar att förlora dem.
Evigheten är det hela, samtidiga och fullkomliga innehavet av ett obegränsat liv; Gud känner alla händelser som närvarande, så denna kunskap gör inte fria mänskliga handlingar nödvändiga.
Att se någon gå tvingar inte fram gåendet, även om det som ses nödvändigtvis måste ske medan det ses.
Släkten och arter existerar inte avskilda så som kroppar gör; de består i sinnliga ting och förstås skilda från dem när förnuftet abstraherar det gemensamma.
En geometer studerar en linje utan materia, fast ingen linje finns utanför en kropp.