Ifrågasätt förnuftets gränser.
Vi tar inte bara emot en redan ordnad värld: sinnligheten och förståndet bidrar till erfarenhetens form. För Kant är rum, tid och kategorierna inga godtyckliga personliga uppfinningar. De möjliggör objektiv kunskap om företeelserna och begränsar samtidigt vad vi kan hävda bortom dem.
Skilj hur en undersökning organiserar sina bevis från den slutsats den drar. Att erkänna kunskapens villkor innebär inte att varje åsikt är lika giltig.
Autonomi betyder inte att följa varje önskan. Det är förmågan att ge sig själv en lag som förnuftet kan erkänna som giltig för varje rationell varelse. Moraliskt agerande kräver att man undersöker dess princip, inte bara personlig fördel eller förväntat straff.
Innan du beviljar dig själv ett undantag, formulera regeln för ditt beteende. Skulle du vilja att alla accepterar denna regel i en jämförbar situation?
En person får aldrig behandlas endast som ett medel. Samarbete kräver ofta att man litar på andra, men måste förbli förenligt med deras värdighet och förmåga att välja. Detta krav utmanar manipulation, vilseledande löften och dominansförhållanden.
Att få ett samtycke genom att dölja avgörande information utnyttjar den andra människans beslut utan att fullt ut respektera hennes förmåga att samtycka.
Upplysning kräver möjligheter att lägga fram idéer till offentlig diskussion. Kant skiljer denna offentliga användning från vissa institutionella roller, som han paradoxalt nog kallar privata användningar. Denna historiska distinktion är mer komplex än en enkel vädjan att göra vad man vill.
Någon kan utföra en institutionell roll enligt dess regler samtidigt som han publicerar en motiverad kritik av dessa regler. Frågan gäller vilka utrymmen som gör den kritiken genuint möjlig.