Att svara auktoriteterna med förnuft, historia och erfarenhet.
Christine väger böckernas vittnesbörd mot vad hon vet om verkliga kvinnor och behandlar lärd konsensus som ett argument att pröva snarare än som en dom.
I början av Kvinnostaden får en läsning av Matheolus henne att tvivla på sitt eget kön, tills Förnuftet uppmanar henne att lita på vad hon vet.
Att kvinnor har mindre lärdom beror enligt Christine på bristande skolgång och på sedvana, inte på någon naturlig oförmåga hos deras förstånd.
Förnuftet hävdar att döttrar skulle lära sig och förstå konsterna och vetenskaperna lika väl om de skickades till skolan som söner.
Klokheten anpassar dygden efter rang, resurser och omständigheter och lär varje kvinna att förutseende skydda sitt hushåll, sitt rykte och dem som är beroende av henne.
En dam som förvaltar sina gods medan maken är borta bör känna till lagen, räkenskaperna och försvaret av sin borg.
Christine framställer riket som en levande kropp där furste, riddare och folk är beroende av varandra, så att den som skadar ett stånd sårar helheten.
Fursten måste som huvud sörja för köpmän, hantverkare och lantarbetare, som bär kroppen så som magen, benen och fötterna gör.