Pröva idéer mot människors liv.
Överdrivet medveten reflektion kan lösa upp förmågan att handla och förvandla klarsynthet till tröghet, illvilja och ändlöst självrättfärdigande.
Berättaren i Anteckningar från källarhålet planerar i åratal en hämnd på en officer som knappt lade märke till honom.
Människor kan föredra sitt eget infall framför varje fördel som förnuftet räknar ut åt dem, om så bara för att bevisa att de är människor och inte pianotangenter.
Källarmänniskan försvarar mot den rationella utopins Kristallpalats rätten att tycka att två gånger två blir fem.
Det ryska ordet för brott antyder ett steg över en gräns; Raskolnikov prövar teorin att extraordinära individer får kliva över moraliska gränser.
Efter mordet visar feber, misstankar och isolering att teorin inte kan styra livet hos den som tänkte ut den.
Starets Zosima lär att varje människa är skyldig inför alla, för alla och för allt, ett påstående som romanen ställer mot Ivans uppror.
Markel, Zosimas döende äldre bror, ber sina tjänare om förlåtelse och förklarar sig skyldig inför alla.