Förstå lidandet för att bli fri från det.
Lidandet, dess uppkomst genom begär, dess upphörande och vägen dit framställs som sanningar att omsätta i praktiken: att förstå, överge, förverkliga och odla snarare än att bara tro.
Senare kommentatorer jämför de fyra sanningarna med en läkare som benämner en sjukdom, finner dess orsak, försäkrar att bot är möjlig och ordinerar en behandling.
Uppvaknandet söks varken i sinnlig njutning eller i självspäkning; på annat håll styr samma tanke mellan påståendet att ett jag består för evigt och påståendet att det helt enkelt förintas.
En luta klingar rent bara när strängarna varken är för spända eller för slaka, den bild som gavs åt en munk som ansträngde sig för hårt i sin övning.
Kropp, känsla, varseblivning, mentala formationer och medvetande är vart och ett förgängliga och inte helt under ens kontroll, så inget av dem kan tas för ett bestående jag; läran riktar sig mot fasthållandet, inte mot vanligt personligt ansvar.
Nunnan Vajirā förklarar att ”vagn” betecknar en sammanfogning av delar, liksom ”varelse” betecknar en kombination av föränderliga faktorer.
Erfarenheter uppstår ur betingelser och upphör när dessa betingelser upphör: ”när detta finns, kommer det andra till stånd.” En klassisk serie med tolv länkar förbinder okunnighet, begär, fasthållande och ny födelse.
Att gång på gång ägna uppmärksamhet åt en liten irritation kan förvandla en flyktig känsla till begär och sedan till agg; att ändra den uppmärksamheten ändrar det som följer.