Lev medvetet; vägra det som samvetet fördömer.
Det verkliga priset på en sak är den mängd liv man byter bort för den; den som minskar sina behov frigör tid för tänkande, självvalt arbete och uppmärksamhet på världen.
Walden inleds med en redovisning av vad stugan och bönfältet kostade och gav, ställd mot grannar tyngda av inteckningar.
Att leva medvetet är att pröva vilka vanor, ägodelar och åsikter man verkligen har valt, och att möta livets väsentliga fakta i stället för lånade rutiner.
Thoreau menar att det mesta av nyheterna är skvaller för en filosof: en rapport om en brand eller ett skeppsbrott lär ut principen, och tusen till tillför föga.
Ingen medborgare bör överlåta sitt samvete åt lagstiftaren; när en lag gör en till redskap för orättvisa kan öppen vägran att samarbeta, med straffet accepterat, bli en plikt.
Thoreau vägrade betala sin personskatt för att inte finansiera en stat som upprätthöll slaveriet och förde krig mot Mexiko.
Vildhet är för Thoreau mindre en pittoresk vildmark än en livskraft som motstår tämjning; kontakten med den skärper varseblivningen och hindrar kulturen från att stelna i rutin.
I essän Att vandra skriver han att i vildheten ligger världens bevarande, och han knyter de dagliga promenaderna till en kulturs livskraft.