En nation dömd efter sina egna principer
Läs talet som ett argument som vänder grundarnas deklaration mot en slavägande republik men ändå finner skäl att hoppas i dess principer.
En fristående introduktion. Guiden följer verket; den är varken den fullständiga texten eller en översättning.
Placera texten
Talet hölls måndagen den 5 juli 1852 i Corinthian Hall i Rochester inför Rochester Ladies’ Anti-Slavery Society, dagen efter en helgdag som det året inföll på en söndag, och trycktes som broschyr; ett utdrag kom 1855 i bilagan till Mitt slaveri och min frihet. Det följer på lagen om förrymda slavar från 1850 och på Douglass brytning med garrisonianerna 1851. Inbjuden att tala på nationaldagen hyllar Douglass först undertecknarna av självständighetsförklaringen och vänder sedan firandet mot dem som firar: för slaven avslöjar dagen mer än någon annan den orättvisa och grymhet som han ständigt utsätts för. Han vägrar bevisa slavens mänsklighet, som lagarna själva erkänner, fördömer den inhemska slavhandeln, lagen om förrymda slavar och medskyldiga kyrkor, och slutar med hopp.
Efter argumenten
Er högtid, inte min: Douglass talar genomgående om ”era” fäder och ”ert” oberoende och förklarar att fjärde juli är er dag, inte hans: slaven måste sörja medan nationen jublar. Brännande ironi: Att bevisa att slaven är en människa vore att medge att frågan är öppen; i en sådan stund, säger han, behövs brännande ironi snarare än övertygande argument. Ett frihetsdokument: Läst efter sin text och inte efter slavägarnas tolkning innehåller konstitutionen inget stöd för slaveriet och kan kallas ett ärorikt frihetsdokument.
Fortsätter läsningen
Lägg märke till vändningen från lovprisningen av grundarna till frågan vad fjärde juli betyder för slaven, och läs sedan slutsidorna om konstitutionen och hoppet; använd en fullständig text, eftersom utdraget från 1855 utelämnar en del av argumentet. Talet hölls måndagen den 5 juli 1852 i Corinthian Hall i Rochester inför Rochester Ladies’ Anti-Slavery Society, dagen efter en helgdag som det året inföll på en söndag, och trycktes som broschyr; ett utdrag kom 1855 i bilagan till Mitt slaveri och min frihet. Det följer på lagen om förrymda slavar från 1850 och på Douglass brytning med garrisonianerna 1851.
Talet håller republiken fast vid dess grundlöften: skammen ligger i sveket mot dem, hoppet i principerna själva.
Din tur att tänka.
- Hur vänder Douglass självständighetsförklaringen mot den nation som firar den?
- Varför slutar han med hopp efter så mycket brännande ironi?
Ditt urval och dina framsteg finns kvar i den här webbläsaren.