Födelse och flytten till Wien
Född i Freiberg i Mähren i en judisk köpmannafamilj flyttade han 1860 med sina föräldrar till Wien.
Att i drömmar och symtom läsa de önskningar vi inte vet att vi har.
Sigmund Freud var en österrikisk neurolog som grundade psykoanalysen, på en gång en behandlingsmetod och en teori om själslivet byggd på tesen att en stor del av det psykiska livet är omedvetet. Från 1886, då han öppnade sin praktik i Wien, till sin landsflykt i London 1938 läste han drömmar, felsägningar, vitsar och neurotiska symtom som kompromisser mellan önskningar och de krafter som tränger bort dem, och han utvidgade denna förklaring till sexualitet, moral, religion och kultur.
Född i Freiberg i Mähren i en judisk köpmannafamilj flyttade han 1860 med sina föräldrar till Wien.
Han studerade medicin i Wien, blev läkare 1881 och arbetade hos Charcot i Paris 1885 och 1886.
Han gav ut Studier i hysteri tillsammans med Josef Breuer 1895 och därefter Drömtydning, daterad 1900.
Tre avhandlingar kom ut 1905; Internationella psykoanalytiska föreningen grundades 1910, och brytningen med Jung kom 1913.
På Bortom lustprincipen 1920 och Jaget och detet 1923 följde Obehaget i kulturen, daterad 1930.
Efter Österrikes annektering 1938 tvingades han lämna Wien och bosatte sig i London, där han dog den 23 september 1939.
Sigmund Freud föddes den 6 maj 1856 i Freiberg i Mähren, nuvarande Příbor i Tjeckien, som det äldsta av de åtta barnen till Jacob Freud, en judisk ullhandlare, och hans unga hustru Amalia Nathansohn. Ekonomiska svårigheter förde familjen till Leipzig och 1860 till Wien, där Freud utmärkte sig vid gymnasiet i stadsdelen Leopoldstadt. Han började studera medicin vid universitetet i Wien 1873, följde Franz Brentanos föreläsningar i filosofi och tillbringade sex år vid Ernst Brückes fysiologiska institut, där han studerade nervcellerna hos nejonöga och flodkräfta. Han blev läkare 1881 och övergick, eftersom han behövde en inkomst för att kunna gifta sig med Martha Bernays, till kliniskt arbete vid Allmänna sjukhuset i Wien.
Efter en vistelse i Paris 1885 och 1886 hos Jean-Martin Charcot, som behandlade hysteri som en verklig sjukdom, öppnade Freud en privatpraktik i Wien och gifte sig 1886 med Martha Bernays. Tillsammans med läkaren Josef Breuer, vars patient Anna O. hade kallat sin behandling för ”talking cure”, gav han 1895 ut Studier i hysteri, där det hävdades att hysteriker främst lider av reminiscenser. Han ersatte gradvis hypnosen med fri association, övergav 1897 teorin att hysteri alltid härrör från ett verkligt förförande i barndomen och analyserade efter faderns död sina egna drömmar. Drömtydning, daterad 1900, lade fram den metod och teori som han nu kallade psykoanalys.
År 1902 samlade Freud en liten krets som träffades på onsdagskvällarna i hans hem på Berggasse 19, och 1905 gav han ut Tre avhandlingar, en bok om vitsen och fallet Dora. Inbjuden 1909 till Clark University i Massachusetts tillsammans med Carl Gustav Jung och Sándor Ferenczi fick han året därpå se Internationella psykoanalytiska föreningen grundas, innan det kom till bittra brytningar med Alfred Adler och sedan med Jung. Under och efter första världskriget omarbetade han sin teori: Bortom lustprincipen från 1920 införde dödsdriften, och Jaget och detet från 1923 delade in psyket i detet, jaget och överjaget. Samma år fick han diagnosen käkcancer.
Under sina sista år vände sig Freud mot religionen och kulturen i En illusions framtid från 1927 och i Obehaget i kulturen, och 1932 brevväxlade han med Albert Einstein om huruvida krig kan förhindras. Staden Frankfurt tilldelade honom Goethepriset 1930, men 1933 brändes hans böcker i Berlin. Efter Österrikes annektering i mars 1938 och Gestapos förhör med hans dotter Anna lämnade han Wien för London, där han fullbordade Mannen Moses och monoteismen. Han dog där den 23 september 1939. Fyra av hans systrar, som hade stannat kvar i Wien, mördades senare i nazistiska läger.
Psykoanalysen blev en internationell klinisk rörelse, splittrad i rivaliserande skolor från Anna Freud och Melanie Klein till Jacques Lacan. Filosofer har sedan dess tvistat om dess status: Karl Popper förnekade att den kunde falsifieras och Adolf Grünbaum ifrågasatte dess kliniska belägg, medan Paul Ricœur, Herbert Marcuse, Jürgen Habermas och Michel Foucault läste Freud som en misstankens mästare, en kritiker av förtrycket eller en nyckelgestalt i sexualitetens moderna historia.
Källor & referenspunkter