Huvudet och lemmarna
Undersök hur Boken om den politiska kroppen binder samman furste, adel och folk genom ömsesidiga plikter.
En fristående introduktion. Guiden följer verket; den är varken den fullständiga texten eller en översättning.
Placera texten
Boken skrevs mellan 1404 och 1407 för dauphinen Ludvig av Guyenne, tar över den organiska metaforen från Johannes av Salisburys Policraticus och illustrerar den med exempel från Valerius Maximus. En engelsk översättning trycktes 1521. En furstespegel i tre delar: furstens uppfostran och dygder, riddares och adelsmäns uppträdande samt folkets plikter, från präster och studenter till köpmän, hantverkare och lantarbetare. Riket är friskt bara när varje stånd förblir förenat med de andra och inget föraktas.
Efter argumenten
Huvud: Fursten ska vara bildad, måttfull och rättvis, älska sitt folk som en herde sin hjord och undvika ruinerande skatter. Armar: Riddare och adelsmän försvarar riket med mod och trohet, håller sina eder och skonar de försvarslösa. Mage och fötter: Köpmän, hantverkare och lantarbetare bär hela kroppen, och prästerskapet räknas till folket i stället för att vara dess själ.
Fortsätter läsningen
Läs de inledande kapitlen om den unge fursten tillsammans med tredje delen om folket och lägg märke till var plikterna övergår i en varning till härskarna. Boken skrevs mellan 1404 och 1407 för dauphinen Ludvig av Guyenne, tar över den organiska metaforen från Johannes av Salisburys Policraticus och illustrerar den med exempel från Valerius Maximus. En engelsk översättning trycktes 1521.
Den organiska bilden gör hierarkin till en fråga om ömsesidiga förpliktelser, så att dåligt styre sårar härskarens egen kropp.
Din tur att tänka.
- Vad rättfärdigar kroppsmetaforen, och vad förbjuder den fursten att göra?
- Varför ägnar Christine köpmän och lantarbetare så mycket uppmärksamhet i en bok för en blivande kung?
Ditt urval och dina framsteg finns kvar i den här webbläsaren.