Född på Samos
Epikuros föddes i en familj av atenska medborgare bosatta på Samos. Senare berättelser om ungdomen måste skiljas från de få relativt säkra kronologiska hållpunkterna.
Att lära sig att önska vad som räcker.
Epikuros föddes 341 f.Kr. på Samos i en familj av atenska medborgare som bosatt sig på ön. Antika biografier anger föräldrarna Neokles och Chairestrate, men flera berättelser om ungdomen tjänar främst senare polemik. Vid omkring arton års ålder vistades han i Aten när Alexanders död förändrade den grekiska politiska världen. Därefter anslöt han sig till familjen i Mindre Asien. Relationen till Nausifanes, förbunden med den demokritiska traditionen, belyser intresset för atomismen utan att reducera filosofin till lån. Undervisningen i Mytilene och sedan Lampsakos samlade de första medlemmarna i det som blev en varaktig gemenskap för filosofisk undersökning.
Epikuros föddes i en familj av atenska medborgare bosatta på Samos. Senare berättelser om ungdomen måste skiljas från de få relativt säkra kronologiska hållpunkterna.
En vistelse i Aten sammanföll med omvälvningarna efter Alexanders död. Han anslöt sig sedan till familjen i Mindre Asien, i en snabbt föränderlig politisk värld.
Han började undervisa i Mytilene på Lesbos. Traditionerna nämner konflikter, men de exakta omständigheterna kring avresan är svåra att rekonstruera.
En grupp elever och vänner, däribland Metrodoros, samlades i Lampsakos. Relationerna förblev väsentliga efter att skolans centrum flyttat till Aten.
Epikuros återvände till Aten och förvärvade Trädgården. Undervisning, ömsesidig hjälp, brevväxling och minnespraktiker gav gemenskapen en varaktig form.
Epikuros dog i Aten. Testamentet säkrade skolans fortsättning under Hermarchos och skyddet för personer beroende av honom; ett sista brev betonade de gemensamma minnenas styrka.
Epikuros föddes 341 f.Kr. på Samos i en familj av atenska medborgare som bosatt sig på ön. Antika biografier anger föräldrarna Neokles och Chairestrate, men flera berättelser om ungdomen tjänar främst senare polemik. Vid omkring arton års ålder vistades han i Aten när Alexanders död förändrade den grekiska politiska världen. Därefter anslöt han sig till familjen i Mindre Asien. Relationen till Nausifanes, förbunden med den demokritiska traditionen, belyser intresset för atomismen utan att reducera filosofin till lån. Undervisningen i Mytilene och sedan Lampsakos samlade de första medlemmarna i det som blev en varaktig gemenskap för filosofisk undersökning.
Omkring 306 f.Kr. återvände Epikuros till Aten och förvärvade Trädgården som gav skolan dess namn. Gemenskapen omfattade kvinnor och förslavade människor, en anmärkningsvärd närvaro i antika filosofiska berättelser; den bör ändå inte likställas med en nutida egalitär institution. Metrodoros, Hermarchos, Polyainos och andra bidrog till det intellektuella livet. Brevväxling upprätthöll relationer med Lampsakos och andra städer. Testamentet visar ekonomiska bestämmelser, minnesdagar och en ordnad efterträdarföljd: det filosofiska livet vilade också på egendom, skyldigheter och gemensamma praktiker. Skolan var mer än en tillfällig samling oberoende individer, och fortsättningen krävde praktiska arrangemang lika väl som gemensamma övertygelser.
I de hellenistiska rikenas värld föreslog Epikuros att man skulle undersöka övertygelser som gör livet oroligt: gudomliga ingripanden, lidande efter döden, gränslösa begär och ett oupphörligt sökande efter status. Fysiken, kunskapsläran och etiken stöder varandra. Saliga gudar styr inte världen genom vrede; förnimmelsen upphör när en levande varelse upplöses; naturliga behov har gränser. Uppbyggnaden undanröjer inte varje svårighet: den kräver undersökningar av perceptionernas status, val mellan njutningar och smärtor och trygghetens sociala villkor. Breven sammanfattar undersökningen för återkommande övning och gör minne och samtal till delar av det filosofiska arbetet snarare än ersättningar för resonemang.
Epikuros dog i Aten 270 f.Kr. enligt den traderade kronologin. Ett brev bevarat hos Diogenes Laertios beskriver smärta och glädje i minnet av samtal och anbefaller samtidigt omsorg om Metrodoros barn. Hermarchos efterträdde honom. Skolan spreds sedan genom den grekiska och romerska världen; Lucretius, Filodemos och Diogenes från Oinoandas inskrift visar hur arvet förändrades. De flesta av grundarens skrifter försvann. Diogenes Laertios, citat hos andra författare och papyrerna från Herculaneum bevarar mycket ojämna belägg. Nutida läsare måste därför skilja Epikuros tänkande, efterföljarnas utvecklingar och rekonstruktioner utifrån fragment åt i stället för att tyst slå samman dessa historiska skikt.
Epikuros dog i Aten 270 f.Kr. enligt den traderade kronologin. Ett brev bevarat hos Diogenes Laertios beskriver smärta och glädje i minnet av samtal och anbefaller samtidigt omsorg om Metrodoros barn. Hermarchos efterträdde honom. Skolan spreds sedan genom den grekiska och romerska världen; Lucretius, Filodemos och Diogenes från Oinoandas inskrift visar hur arvet förändrades. De flesta av grundarens skrifter försvann. Diogenes Laertios, citat hos andra författare och papyrerna från Herculaneum bevarar mycket ojämna belägg. Nutida läsare måste därför skilja Epikuros tänkande, efterföljarnas utvecklingar och rekonstruktioner utifrån fragment åt i stället för att tyst slå samman dessa historiska skikt.
Källor & referenspunkter