Tro och kunskap
Hegel undersöker Kant, Jacobi och Fichte som versioner av reflekterande filosofi som placerar den ultimata verkligheten bortom kunskap. Han hävdar att denna begränsning lämnar förnuftet beroende av ett otillgängligt absolut och bevarar de motsättningar som filosofin borde förstå.
Förstå texten
Essäen publicerades i Kritisches Journal der Philosophie och hör till Hegels samarbete med Schelling före Andens fenomenologi och den mogna Logiken.
Viktiga punkter
- 01
Ändligt förnuft
Att förklara förnuftet oförmöget att känna till det absoluta gör redan anspråk på förhållandet mellan det ändliga och det oändliga.
- 02
Tro bortom tanke
Hänvisningar till omedelbar tro eller ett otillgängligt bortom riskerar att återskapa den åtskillnad som de gör anspråk på att övervinna.
- 03
Spekulativ transformation
Hegel söker en form av tänkande som känner igen motsägelse inom ändliga kategorier istället för att placera upplösning utanför tanken helt och hållet.
Hur kan verket läsas?
Håll de tre författarnas positioner åtskilda från Hegels polemiska rekonstruktion. Det teologiska språket beskriver ett filosofiskt problem och bör inte direkt översättas till en enkel bekännelse eller avvisning av religion.
Utgåvor och källor
- Se källan 1marxists.orgny flik
- Se källan 2de.wikisource.orgny flik
- Se källan 3plato.stanford.eduny flik
Sammanfattningar och nyckelpunkter är redaktionens egna tolkningar. De vägleder läsningen men ersätter inte en textutgåva. Redaktionell metod ↗