Dygdens groddar, kungarnas plikter
Följ Mencius från audiensen hos kung Hui till barnet vid brunnen och Oxberget, och se hur en enda syn på människans natur bär upp en krävande politik.
En fristående introduktion. Guiden följer verket; den är varken den fullständiga texten eller en översättning.
Placera texten
Sima Qian berättar att Mencius, sedan han dragit sig tillbaka från det offentliga livet, sammanställde verket med Wan Zhang och andra lärjungar, men berättarsättet och de hederstitlar som vissa lärjungar får tyder på att efterföljare redigerade det. Zhao Qi, som dog 201, fastställde den överlämnade texten i fjorton delar och avfärdade ytterligare fyra böcker som oäkta; de gängse hänvisningarna, som 2A6, följer den indelningen. Mencius sju böcker, var och en indelad i två delar, återger samtal med härskare, lärjungar och motståndare. De inleds med svaret till kung Hui av Liang att medmänsklighet och rättrådighet, inte vinning, håller en stat trygg, försvarar sedan människans goda natur mot Gaozi, beskriver dygdens fyra groddar och lägger fram ett människovänligt styre byggt på trygg försörjning för folket.
Efter argumenten
Medmänsklighet före vinning: När kung Hui frågar vad som ska gagna hans stat varnar Mencius för att härskare, ämbetsmän och folk kommer att plundra varandra om alla söker sin vinning; endast medmänsklighet och rättrådighet ger varaktig ordning. Barnet vid brunnen: Den som plötsligt ser ett barn på väg att falla i en brunn känner förskräckelse och medkänsla, inte för att vinna gunst eller anseende; sådana reaktioner visar att dygdens groddar hör till människans natur. Folket först: Folket är viktigast, statens altaren kommer därefter och härskaren sist; en kung som förstör medmänsklighet och rättrådighet blir en vanlig ”karl”, och att avsätta honom är inget kungamord.
Fortsätter läsningen
Börja med 1A1, 1A7, 2A6 och 6A1–8 i en översättning som behåller den gängse numreringen och lägg märke till om Mencius argumenterar med analogier, anekdoter eller hänvisningar till de vise kungarna. Sima Qian berättar att Mencius, sedan han dragit sig tillbaka från det offentliga livet, sammanställde verket med Wan Zhang och andra lärjungar, men berättarsättet och de hederstitlar som vissa lärjungar får tyder på att efterföljare redigerade det. Zhao Qi, som dog 201, fastställde den överlämnade texten i fjorton delar och avfärdade ytterligare fyra böcker som oäkta; de gängse hänvisningarna, som 2A6, följer den indelningen.
För Mencius utgör moralpsykologi och politik ett enda argument: en härskare som utvidgar den medkänsla han redan har kan styra väl.
Din tur att tänka.
- Varför vägrar Mencius att tala om vinning med kung Hui av Liang?
- Vad visar barnet vid brunnen, och vad lämnar det obevisat?
Ditt urval och dina framsteg finns kvar i den här webbläsaren.