Säg och skriv det du ser och hör: världen är Guds levande verk.
Viriditas, grönska, betecknar den fuktiga, livgivande kraft som Gud låter strömma in i växter, kroppar och själar; dess motsats är torkan, förvissnandet hos både naturen och dygden.
I sången O viridissima virga hälsas Maria som den grönaste kvisten, i vilken en blomma slår ut och hela jorden gläds.
Hildegard säger att hon inte såg i drömmar eller i extas utan vaken och med öppna ögon, i ett sken som hon kallade det levande ljusets skugga, där ord och bilder visade sig för hennes själ.
I ett brev från 1175 till munken Guibert av Gembloux förklarar hon att hon har sett detta ljus sedan barndomen medan hennes yttre sinnen fortsatte att verka.
Människan är formad av hela skapelsens materia och står i dess mitt, så att världens element, vindar och kroppsvätskor motsvarar kroppen, dess hälsa och dess lidelser.
I Boken om de gudomliga verken står en mänsklig gestalt med utsträckta armar inne i kosmos cirklar, medan vindarna blåser mot den från alla håll.
Musiken är för Hildegard ett spår av den harmoni som Adam kände före syndafallet; att sjunga liturgin förenar människorösten med änglarnas lovsång och med skapelsens ordning.
När prelaterna i Mainz förbjöd sång i hennes kloster varnade hon dem för att de som utan rättmätigt skäl tystar Guds lov ska förlora änglarnas gemenskap.