Freden är ingen gåva från naturen: den måste byggas genom förbund.
Utan en gemensam makt som håller dem i schack lever jämlika människor som fruktar varandra i ett tillstånd av allas krig mot alla: inte ständig strid, utan en känd beredskap att strida som inte lämnar något utrymme för flit, odling eller tillit.
En resande som beväpnar sig och en husbonde som låser sina kistor visar genom sina handlingar vad de väntar sig av andra, även där det finns lagar.
Förnuftet upptäcker allmänna regler som förbjuder människor att göra det som förstör deras eget liv: söka fred där den står att få, avstå från rätten till allt när andra är villiga att göra detsamma och hålla de förbund man har ingått.
Två grannar som var för sig går med på att avväpna bara om den andre gör detsamma följer den andra naturlagen.
En stat uppstår när varje medlem av en mängd bemyndigar samma person eller församling att handla i hans namn, så att dess handlingar räknas som hans egna. Denne företrädare måste ha odelade befogenheter att döma, stifta lagar, ta ut skatt, föra krig och avgöra vilka läror som får förkunnas.
Medborgare som lyder en impopulär lag kan ändå betrakta den som sin egen handling, eftersom de har bemyndigat den suverän som stiftade den.
Frihet är frånvaron av yttre hinder för rörelse, och den är förenlig med nödvändighet och med rädsla. Undersåtarna är fria överallt där lagen tiger, och inget förbund kan beröva dem rätten att försvara sina egna liv.
Den som kastar sina varor i havet för att rädda skeppet handlar fritt, även om han gör det av rädsla.