Det onda, friheten och den bästa världen
Undersök hur Teodicén besvarar Bayles invändningar, från de tre slagen av ont till fabeln om ödenas palats.
En fristående introduktion. Guiden följer verket; den är varken den fullständiga texten eller en översättning.
Placera texten
Teodicén, som kom ut utan författarnamn i Amsterdam 1710, är den enda filosofiska bok som Leibniz gav ut under sin livstid. Den växte fram ur samtal med drottning Sofia Charlotta av Preussen, som dog 1705, om invändningarna i Bayles Historisk och kritisk ordbok, och den inleds med en Inledande avhandling om trons överensstämmelse med förnuftet, följd av tre delar. Teodicén, med fullständig titel Essäer om Guds godhet, människans frihet och det ondas ursprung, hävdar att tro och förnuft stämmer överens och att det onda i världen inte vederlägger en god och vis Gud. I sitt svar till Pierre Bayle skiljer Leibniz mellan metafysiskt, fysiskt och moraliskt ont, förklarar hur Gud tillåter synden utan att vilja den, försvarar en frihet som skälen böjer utan att tvinga och avslutar med en fabel om möjliga världar.
Efter argumenten
Tre slags ont: Det metafysiska onda är varje skapelses begränsning, det fysiska onda är lidande och det moraliska onda är synden, som Gud bara tillåter eftersom den är förbunden med det bästa. Det lata förnuftet: Fatalisten som vägrar handla eftersom framtiden är bestämd glömmer att utfallen avgörs tillsammans med sina orsaker, bland dem våra egna ansträngningar. Ödenas palats: I slutfabeln visar Pallas Theodoros rum med möjliga världar, vart och ett med en annan Sextus, som stiger som en pyramid upp till den bästa världen på toppen.
Fortsätter läsningen
Börja med förordet och den Inledande avhandlingen, läs den första delen om det onda och friheten och gå sedan till slutfabeln om Sextus Tarquinius innan du återvänder till de utförliga svaren till Bayle. Teodicén, som kom ut utan författarnamn i Amsterdam 1710, är den enda filosofiska bok som Leibniz gav ut under sin livstid. Den växte fram ur samtal med drottning Sofia Charlotta av Preussen, som dog 1705, om invändningarna i Bayles Historisk och kritisk ordbok, och den inleds med en Inledande avhandling om trons överensstämmelse med förnuftet, följd av tre delar.
Leibniz optimism påstår inte att allt är väl, utan att ingen bättre helhet var möjlig, en tes som Voltaires Candide karikerade.
Din tur att tänka.
- Besvarar skillnaden mellan vad Gud vill och vad han bara tillåter anklagelsen att han är syndens upphov?
- Om skäl böjer utan att tvinga, i vilken mening hade Sextus kunnat handla annorlunda?
Ditt urval och dina framsteg finns kvar i den här webbläsaren.