Ingenting är utan skäl.
Verk, vittnesmål och vidare läsning skiljs åt. Datumen avser tillkomst eller första publicering, enligt varje post.
Dessa poster presenterar tre verk skrivna på franska: Monadologin, Teodicén och Nya essäer. Metafysisk avhandling, brevväxlingarna med Arnauld och med Clarke, Nytt system, de matematiska skrifterna och den väldiga handskriftsamlingen i Hannover förtecknas inte separat; den kritiska akademiutgåvan av hans skrifter, påbörjad 1923, pågår fortfarande.
01skriven omkr. 1704 · utgiven 1765
Leibniz skrev verket på franska ungefär mellan 1703 och 1705 och använde Pierre Costes franska översättning av Lockes Essay. När Locke dog 1704 beslöt han att inte ge ut en replik till en man som inte längre kunde svara, och manuskriptet förblev otryckt tills Rudolf Erich Raspe tog med det i sin utgåva från 1765 av Leibniz filosofiska verk.
021710
Teodicén, som kom ut utan författarnamn i Amsterdam 1710, är den enda filosofiska bok som Leibniz gav ut under sin livstid. Den växte fram ur samtal med drottning Sofia Charlotta av Preussen, som dog 1705, om invändningarna i Bayles Historisk och kritisk ordbok, och den inleds med en Inledande avhandling om trons överensstämmelse med förnuftet, följd av tre delar.
031714
Leibniz skrev denna titellösa text på franska i Wien 1714 som en koncentrerad framställning av sitt system och lade i marginalen till hänvisningar till sin Teodicé; Principerna för naturen och nåden, skrivna samma år för prins Eugen av Savojen, rör sig över närliggande fält. En tysk översättning kom 1720 och en latinsk 1721, men det franska originalet trycktes först 1840, av Johann Eduard Erdmann.