Födelse i Leipzig
Gottfried Wilhelm Leibniz föds i Leipzig som son till Friedrich Leibniz, professor i moralfilosofi vid universitetet.
Rationalism · monadernas metafysik · 1646–1716
Gottfried Wilhelm Leibniz
Ingenting är utan skäl.
Leipzig · Paris · Hannover
Biografi
Tråden i ett liv.
Gottfried Wilhelm Leibniz var en tysk filosof, matematiker, jurist och historiker som i fyrtio år tjänade hertigarna av Braunschweig-Lüneburg i Hannover som bibliotekarie och rådgivare. Han uppfann differential- och integralkalkylen oberoende av Newton, byggde en räknemaskin, utarbetade en binär aritmetik och grundade Vetenskapssocieteten i Berlin, och han skrev mest på franska och latin. Hans metafysik beskriver en värld av enkla, förnimmande substanser, monaderna, som stämmer överens tack vare en harmoni som Gud har förutbestämt genom att välja den bästa av alla möjliga världar.
Paris och kalkylen
Sänd till Paris i diplomatiskt uppdrag studerar han matematik för Christiaan Huygens och utarbetar differential- och integralkalkylen.
Spinoza och Hannover
På hemvägen besöker han Spinoza i Haag och träder sedan i tjänst hos hertigen av Braunschweig-Lüneburg i Hannover som bibliotekarie och rådgivare.
Vetenskapssocieteten i Berlin
Med stöd av kurfurstinnan Sofia Charlotta grundar han i Berlin Brandenburgs vetenskapssocietet och blir dess förste ordförande.
Teodicén
I Amsterdam ger han ut Teodicén, den enda filosofiska bok som utkommer under hans livstid.
Död i Hannover
Leibniz dör i Hannover den 14 november 1716; hans historia över huset Braunschweig förblir ofullbordad och prioritetsstriden med Newton olöst.
Förstå ett liv på djupet
01Leipzig, juridiken och kombinationskonsten
Leibniz föddes i Leipzig 1646; hans far, professor i moralfilosofi, dog 1652, och pojken lärde sig själv latin och mycket annat i familjens bibliotek. Han skrevs in vid universitetet i Leipzig 1661, försvarade 1663 en avhandling om individuationsprincipen och tillbringade en sommartermin i Jena hos matematikern Erhard Weigel. År 1666 skisserade hans Avhandling om kombinationskonsten ett alfabet för de mänskliga tankarna. Sedan Leipzig vägrat honom doktorsgraden i juridik tog han den i Altdorf 1667, avböjde en professur där och trädde i tjänst hos Johann Christian von Boineburg och hos kurfursten av Mainz, Johann Philipp von Schönborn, åt vilken han arbetade med en reform av rätten och med planer på att återförena kyrkorna.
02Paris, Huygens och kalkylen
År 1672 reste Leibniz till Paris för att förmå Ludvig XIV att vända sina arméer mot Egypten i stället för mot de tyska länderna; planen blev inte av, men han stannade i fyra år. Christiaan Huygens ledde hans studier i den nya matematiken, och i början av 1673 gav ett besök i London, där han visade en modell av sin räknemaskin, honom inval i Royal Society. Han läste efterlämnade papper av Pascal och Descartes, träffade Antoine Arnauld och Nicolas Malebranche och utarbetade hösten 1675 regler och beteckningar för differential- och integralkalkylen. Sedan han 1676 antagit en tjänst i Hannover reste han via London och Holland, där han under flera dagar samtalade med Spinoza i Haag.
03Hannover: gruvor, historia och ett nytt system
Från 1676 tjänade Leibniz tre härskare i Hannover som bibliotekarie och hovråd. Från 1680 försökte han i åratal dränera silvergruvorna i Harz med väderkvarnar, ett projekt som misslyckades. År 1684 publicerade han differentialkalkylens regler i Acta Eruditorum, och 1686 skrev han Metafysisk avhandling, vars teser han diskuterade brevledes med Arnauld. En resa genom södra Tyskland, Österrike och Italien från 1687 till 1690 samlade dokument till en historia över huset Braunschweig och bekräftade dess släktskap med huset Este. År 1695 gjorde Nytt system för substansernas natur och gemenskap hans förutbestämda harmoni offentlig, och hans dynamik ersatte den kartesiska rörelsemängden med den levande kraften.
04Berlin, Wien och de sista åren
År 1700 blev Leibniz den förste ordföranden i den nya Vetenskapssocieteten i Berlin, och 1703 lade han fram sin binära aritmetik och jämförde den med hexagrammen i den kinesiska Förvandlingarnas bok, som jesuiten Joachim Bouvet hade sänt honom. Efter Lockes död 1704 avstod han från att ge ut sina Nya essäer, 1710 gav han ut Teodicén och han gav Peter den store råd om akademier och reformer. Under en vistelse i Wien från 1712 till 1714 skrev han Monadologin och Principerna för naturen och nåden. Under tiden anklagade en rapport från Royal Society honom 1712 för att ha tagit kalkylen från Newton. När hans herre 1714 blev kung av Storbritannien som Georg I lämnades Leibniz kvar i Hannover för att slutföra dynastins historia; ända till sin död 1716 debatterade han rum, tid och Gud med Samuel Clarke.
Leibniz notation för kalkylen, med differentialen dx och det utdragna integraltecknet, blev den gängse, och hans binära aritmetik och dröm om en logisk kalkyl nämns ofta i datavetenskapens förhistoria. Christian Wolff gjorde av hans idéer en skolfilosofi som dominerade de tyska universitet där Kant utbildades; Voltaires Candide gycklade med hans optimism, medan Russell, moderna logiker och semantiken för möjliga världar har återvänt till hans principer.
Källor & referenspunkterFortsätt
Förbundna tänkare
- I dialog