Nya essäer om det mänskliga förståndet
Denna dialog följer bok för bok John Lockes Essay om det mänskliga förståndet och ställer Philalethes, som talar för Locke, mot Theophilus, som talar för Leibniz. Den försvarar medfödda idéer och principer som anlag hos sinnet, hävdar att vi har otaliga förnimmelser som är för svaga för att märkas, och omarbetar Lockes redogörelser för identitet, språk, frihet och kunskap.
Förstå texten
Leibniz skrev verket på franska ungefär mellan 1703 och 1705 och använde Pierre Costes franska översättning av Lockes Essay. När Locke dog 1704 beslöt han att inte ge ut en replik till en man som inte längre kunde svara, och manuskriptet förblev otryckt tills Rudolf Erich Raspe tog med det i sin utgåva från 1765 av Leibniz filosofiska verk.
Viktiga punkter
- 01
Den ådrade marmorn
Sinnet är inte en tom tavla utan liknar ett marmorblock vars ådror redan tecknar den figur som bildhuggaren ska ta fram.
- 02
Små förnimmelser
Vi hör havets brus bara därför att vi, utan att märka dem, förnimmer ljuden från var och en av de otaliga vågor som bildar det.
- 03
Utom förståndet självt
Till maximen att ingenting finns i förståndet som inte först funnits i sinnena lägger Leibniz: utom förståndet självt.
Fördjupa dig i idéerna
Medfödda idéer och små förnimmelser
Läs Nya essäer som en debatt om kunskapens ursprung och jämför varje tes hos Theophilus med det ställe hos Locke som den besvarar.
Placera texten
Leibniz skrev verket på franska ungefär mellan 1703 och 1705 och använde Pierre Costes franska översättning av Lockes Essay. När Locke dog 1704 beslöt han att inte ge ut en replik till en man som inte längre kunde svara, och manuskriptet förblev otryckt tills Rudolf Erich Raspe tog med det i sin utgåva från 1765 av Leibniz filosofiska verk. Denna dialog följer bok för bok John Lockes Essay om det mänskliga förståndet och ställer Philalethes, som talar för Locke, mot Theophilus, som talar för Leibniz. Den försvarar medfödda idéer och principer som anlag hos sinnet, hävdar att vi har otaliga förnimmelser som är för svaga för att märkas, och omarbetar Lockes redogörelser för identitet, språk, frihet och kunskap.
Efter argumenten
Den ådrade marmorn: Sinnet är inte en tom tavla utan liknar ett marmorblock vars ådror redan tecknar den figur som bildhuggaren ska ta fram. Små förnimmelser: Vi hör havets brus bara därför att vi, utan att märka dem, förnimmer ljuden från var och en av de otaliga vågor som bildar det. Utom förståndet självt: Till maximen att ingenting finns i förståndet som inte först funnits i sinnena lägger Leibniz: utom förståndet självt.
Fortsätter läsningen
Läs först förordet, sedan den första boken om medfödda begrepp och kapitlen i den andra boken om frihet och personlig identitet, med Lockes Essay uppslagen vid motsvarande kapitel. Leibniz skrev verket på franska ungefär mellan 1703 och 1705 och använde Pierre Costes franska översättning av Lockes Essay. När Locke dog 1704 beslöt han att inte ge ut en replik till en man som inte längre kunde svara, och manuskriptet förblev otryckt tills Rudolf Erich Raspe tog med det i sin utgåva från 1765 av Leibniz filosofiska verk.
Frågor att ta med i läsningen
- Vad vinner Leibniz på att behandla medfödda idéer som anlag snarare än som tankar vi redan är medvetna om?
- Hur förändrar läran om de små förnimmelserna bilden av ett medvetande som känner sitt eget innehåll?
Mot den tomma tavlan ställer Nya essäer ett sinne som är verksamt från början och fullt av förnimmelser som det inte märker.
Hur kan verket läsas?
Läs först förordet, sedan den första boken om medfödda begrepp och kapitlen i den andra boken om frihet och personlig identitet, med Lockes Essay uppslagen vid motsvarande kapitel.
Utgåvor och källor
Sammanfattningar och nyckelpunkter är redaktionens egna tolkningar. De vägleder läsningen men ersätter inte en textutgåva. Redaktionell metod →