Födelse i Tunis
ʿAbd al-Rahman ibn Khaldun föddes i det hafsidiska Tunis i en familj av lärda och ämbetsmän som hade lämnat Sevilla ungefär när staden erövrades av Kastilien 1248.
Arabisk historieskrivning · vetenskapen om civilisationen · 1332–1406
Ibn Khaldun
Läsa historien utifrån det mänskliga samhällets natur.
Tunis · Fez · Kairo
Biografi
Tråden i ett liv.
ʿAbd al-Rahman ibn Khaldun, född i Tunis i en familj av andalusiskt ursprung, levde sitt liv mellan hoven i Nordafrika, Granada och det mamlukiska Kairo som sekreterare, sändebud, lärare och malikitisk domare. Ur denna erfarenhet av dynastier som steg och föll hämtade han Muqaddima, som prövar historiska berättelser mot det mänskliga samhällets natur och förklarar politisk makt genom gruppsolidaritet, övergången från öken till stad och det förfall som lyxen för med sig.
Digerdöden
Pesten som drog fram över Nordafrika dödade båda hans föräldrar och många av hans lärare, en förlust han senare beskrev som en krympning av själva civilisationen.
Hov i Maghreb och al-Andalus
Han tjänade mariniderna i Fez, där han satt nästan två år i fängelse, och därefter nasriderna i Granada och den hafsidiske emiren av Bougie.
Reträtten i Qalʿat Ibn Salama
I skydd av en stam i en borg i dagens Algeriet skrev han Muqaddima på ungefär fem månader och slutförde den första versionen 1377.
Domare i Kairo
Sultan Barquq utnämnde honom till malikitisk överdomare; samma år drunknade hans hustru och barn när deras skepp förliste utanför Alexandria.
Timur och de sista åren
Utanför det belägrade Damaskus mötte han Timur och nedtecknade deras samtal; han dog i Kairo 1406, några veckor efter sin sjätte utnämning till domare.
Förstå ett liv på djupet
01Tunis, studier och pest
ʿAbd al-Rahman ibn Khaldun föddes i Tunis 1332 i en familj av arabisk härkomst som i generationer hade innehaft ämbeten i Sevilla innan den bosatte sig i Ifriqiya omkring 1248. Hans lärde far undervisade honom i Koranen, arabisk grammatik och poesi, och andra lärare skolade honom i hadith och malikitisk rätt. När den marinidiske sultanen Abu l-Hasan ockuperade Tunis 1347 kom lärda från Fez i hans följe, bland dem al-Abili, som förde in den unge mannen i logik, matematik och filosofi. Pesten 1348–1349 dödade hans föräldrar och många av hans lärare. År 1352 fick han sin första tjänst vid det hafsidiska hovet, där han skrev den lovprisningsformel som bekräftade officiella handlingar, men han lämnade snart Tunis för att söka en bredare bana.
02Hov, fängelse och beskickningar
År 1354 anslöt sig Ibn Khaldun i Fez till den krets av lärda som samlats kring den marinidiske sultanen Abu ʿInan och blev en av hans sekreterare. Misstänkt för att ha konspirerat med den avsatte hafsidiske emiren av Bougie satt han fängslad från 1357 till sultanens död 1358. Under Abu Salim blev han härskarens förtrogne sekreterare och prövade senare klagomål mot ämbetsmän; 1362 flyttade han till Granada, där vesiren och författaren Ibn al-Khatib tog emot honom vid Muhammad V:s hov. Sänd 1364 som sändebud till Peter I av Kastilien i Sevilla avböjde han kungens erbjudande att stanna och återfå familjens jordegendomar. Från 1365 tjänade han emiren av Bougie som kammarherre, och under ett decennium därefter vandrade han mellan härskare och förhandlade ofta för deras räkning med arabiska och berberiska stammar.
03Reträtten som gav upphov till Muqaddima
År 1375 drog sig Ibn Khaldun, trött på politiken, tillbaka med sin familj till Qalʿat Ibn Salama, en borg under Awlad ʿArifs beskydd i dagens nordvästra Algeriet. Där strömmade, som han senare mindes, ord och tankar till honom, och på ungefär fem månader, till 1377, fullbordade han den första versionen av Muqaddima, inledningen till en universalhistoria. Eftersom han behövde böcker som borgen saknade återvände han 1378 till Tunis, där han avslutade berbernas historia och överlämnade ett exemplar av verket till den hafsidiske sultanen Abu l-ʿAbbas. Slitningar med juristen Ibn ʿArafa och sultanens anspråk på hans tid fick honom 1382 att segla till Alexandria, officiellt för att vallfärda.
04Lärare, domare och vittne i Kairo
I det mamlukiska Kairo undervisade Ibn Khaldun vid al-Azhar och vid flera madrasor, och 1384 utnämnde sultan Barquq honom till malikitisk överdomare. Hans stränghet mot korruption och otillbörlig påverkan skaffade honom fiender: gång på gång avsatt och återinsatt innehade han ämbetet sex gånger sammanlagt. Samma år drunknade hans hustru och barn, som seglade från Tunis för att förenas med honom, när deras skepp förliste utanför Alexandria. Han vallfärdade till Mecka 1387 och fortsatte att revidera Kitab al-ʿIbar och sin självbiografi. År 1401, efter att ha följt den mamlukiska hären till Damaskus, firades han ned med rep från den belägrade stadens murar för att möta Timur, tillbringade flera veckor i hans läger och skrev åt honom en beskrivning av Maghreb. Han dog i Kairo den 17 mars 1406 och begravdes på sufikyrkogården utanför Bab al-Nasr.
Osmanska historiker som Naima tillämpade hans teori om dynastiskt förfall på sitt eget rike, och efter de Slanes franska översättning 1863–1868 hyllade europeiska läsare honom som en föregångare till sociologin, nationalekonomin och historiefilosofin. Hans analyser av solidaritet, statsmakt och beskattning diskuteras fortfarande av historiker, samhällsteoretiker och ekonomer, medan specialister insisterar på att läsa honom inom sin tids juridiska, teologiska och filosofiska kultur.
Källor & referenspunkterFortsätt
Förbundna tänkare
- Läsningar
- Besläktade frågor