Läsa historien utifrån det mänskliga samhällets natur.
Verk, vittnesmål och vidare läsning skiljs åt. Datumen avser tillkomst eller första publicering, enligt varje post.
Dessa poster omfattar Muqaddima, Kitab al-ʿIbar och självbiografin. Hans ungdomliga sammanfattning av Fakhr al-Din al-Razis teologi, Lubab al-Muhassal, hans traktat om sufismen, Shifaʾ al-saʾil, samt hans dikter och brev är inte förtecknade separat; detta är ett urval, inte en fullständig bibliografi.
011377
Ibn Khaldun skrev den på ungefär fem månader i Qalʿat Ibn Salama 1377 och fortsatte att revidera den i Tunis och Kairo fram till sin död. Den skrevs av i Kairo och studerades senare av osmanska lärda, trycktes i Kairo 1857 och i Paris 1858 och blev därefter central i europeiska debatter om sociologins ursprung.
021377–1382
Verket påbörjades efter Muqaddima; en första version överlämnades till den hafsidiske sultanen i Tunis omkring 1382 och utvidgades senare i Kairo med material om Östern. Dess skildring av berberna, som delvis bygger på författarens egen erfarenhet och på sagesmän, är fortfarande en grundläggande källa till det medeltida Maghreb; de Slane översatte den till franska 1852–1856.
031395–1405
Den skrevs först som avslutande del av Kitab al-ʿIbar och fördes fram till 1395, men reviderades senare och förlängdes till 1405, ett år före hans död. Den hör till de mest detaljerade självbiografierna på medeltida arabiska, även om den säger långt mer om hans offentliga liv än om hans inre; dess sista sidor skildrar mötet med Timur.