Tractatus logico-philosophicus
I korta numrerade satser lägger Tractatus fram hur språket kan avbilda världen: världen är helheten av fakta, en sats är en logisk bild av ett möjligt sakförhållande, och logiken visar den form som språk och värld har gemensam. Etik, estetik och livets mening faller utanför det som kan sägas, och boken slutar med att förklara sina egna satser vara nonsens, en stege som kastas bort när man har klättrat upp för den.
Förstå texten
Utkastet gjordes i anteckningsböcker som han förde under sin tjänstgöring i den österrikisk-ungerska armén från 1914, och verket fullbordades 1918; det kom ut på tyska 1921 och i en tvåspråkig utgåva 1922 med en inledning av Bertrand Russell som enligt Wittgenstein missförstod det. Det var den enda filosofiska bok han gav ut. Läsare tvistar fortfarande om huruvida dess nonsens förmedlar outsägliga insikter eller är tänkt att helt upplösa sig självt.
Viktiga punkter
- 01
Bildteorin
En sats framställer ett möjligt sakförhållande genom att dela dess logiska form; den är sann när sakförhållandet föreligger och falsk när det inte gör det.
- 02
Säga och visa
Den logiska formen kan inte utsägas genom ytterligare en sats; den visar sig i strukturen hos de meningsfulla satser vi faktiskt använder.
- 03
Gränser för språket
Det som ligger bortom meningens gränser, däribland värdet och det mystiska, förnekas inte utan förtigs, som den sista satsen begär.
Fördjupa dig i idéerna
Språkets gränser
Följ Tractatus numrerade satser från fakta och bilder till tystnaden i dess sista rad.
Placera texten
Utkastet gjordes i anteckningsböcker som han förde under sin tjänstgöring i den österrikisk-ungerska armén från 1914, och verket fullbordades 1918; det kom ut på tyska 1921 och i en tvåspråkig utgåva 1922 med en inledning av Bertrand Russell som enligt Wittgenstein missförstod det. Det var den enda filosofiska bok han gav ut. Läsare tvistar fortfarande om huruvida dess nonsens förmedlar outsägliga insikter eller är tänkt att helt upplösa sig självt. I korta numrerade satser lägger Tractatus fram hur språket kan avbilda världen: världen är helheten av fakta, en sats är en logisk bild av ett möjligt sakförhållande, och logiken visar den form som språk och värld har gemensam. Etik, estetik och livets mening faller utanför det som kan sägas, och boken slutar med att förklara sina egna satser vara nonsens, en stege som kastas bort när man har klättrat upp för den.
Efter argumenten
Bildteorin: En sats framställer ett möjligt sakförhållande genom att dela dess logiska form; den är sann när sakförhållandet föreligger och falsk när det inte gör det. Säga och visa: Den logiska formen kan inte utsägas genom ytterligare en sats; den visar sig i strukturen hos de meningsfulla satser vi faktiskt använder. Gränser för språket: Det som ligger bortom meningens gränser, däribland värdet och det mystiska, förnekas inte utan förtigs, som den sista satsen begär.
Fortsätter läsningen
Läs först de sju huvudsatserna, gå sedan ner i deras decimalnumrerade kommentarer och ha förordet och slutanmärkningarna från 6.4 till 7 för ögonen som en ram för hela boken. Utkastet gjordes i anteckningsböcker som han förde under sin tjänstgöring i den österrikisk-ungerska armén från 1914, och verket fullbordades 1918; det kom ut på tyska 1921 och i en tvåspråkig utgåva 1922 med en inledning av Bertrand Russell som enligt Wittgenstein missförstod det. Det var den enda filosofiska bok han gav ut. Läsare tvistar fortfarande om huruvida dess nonsens förmedlar outsägliga insikter eller är tänkt att helt upplösa sig självt.
Frågor att ta med i läsningen
- Hur delar en bild sin form med det den föreställer?
- Varför förklarar boken sina egna satser vara nonsens, och vad följer av det för dess läsare?
En meningsfull sats avbildar ett möjligt faktum; det som gör sådan avbildning möjlig kan bara visa sig.
Hur kan verket läsas?
Läs först de sju huvudsatserna, gå sedan ner i deras decimalnumrerade kommentarer och ha förordet och slutanmärkningarna från 6.4 till 7 för ögonen som en ram för hela boken.
Utgåvor och källor
Sammanfattningar och nyckelpunkter är redaktionens egna tolkningar. De vägleder läsningen men ersätter inte en textutgåva. Redaktionell metod ↗