Ordo Virtutum (Dygdernas spel)
Ett sjunget latinskt drama där Själen, först glad, låter sig övertalas av Djävulen att överge Dygderna och njuta av världen, sedan återvänder sårad och ångerfull och tas emot på nytt av Dygderna under Ödmjukhetens ledning, medan Djävulen, som bara kan skrika och aldrig sjunga, binds. En prolog med Patriarker och Profeter och en avslutande sång om Kristi sår ramar in handlingen.
Förstå texten
Spelet komponerades troligen omkring 1151, kanske för den nya kommuniteten på Rupertsberg eller för invigningen av dess kyrka 1152, och är bevarat med sina melodier i den stora Wiesbadenhandskriften med hennes verk, medan en kortare text avslutar Scivias. Det beskrivs ofta som det äldsta kända moralitetsspelet, och hur en kommunitet av nunnor framförde det är en fråga om rekonstruktion.
Viktiga punkter
- 01
Själens vandring
Anima går från oskuld till uppror och tillbaka, så att dramat gestaltar omvändelsen som ett val som hela gemenskapen bevittnar och bär.
- 02
Musiken och Djävulen
Alla gestalter sjunger utom Djävulen, vars talade rop visar att han är avskuren från den himmelska harmonin.
- 03
Dygder som personer
Ödmjukheten, Kärleken, Gudsfruktan, Lydnaden och andra Dygder talar som följeslagare som undervisar, tillrättavisar och helar, inte som abstrakta regler.
Fördjupa dig i idéerna
Själen och Dygderna
Läs Ordo Virtutum som ett sjunget drama om val, fall och återkomst, där musiken själv markerar skillnaden mellan gott och ont.
Placera texten
Spelet komponerades troligen omkring 1151, kanske för den nya kommuniteten på Rupertsberg eller för invigningen av dess kyrka 1152, och är bevarat med sina melodier i den stora Wiesbadenhandskriften med hennes verk, medan en kortare text avslutar Scivias. Det beskrivs ofta som det äldsta kända moralitetsspelet, och hur en kommunitet av nunnor framförde det är en fråga om rekonstruktion. Ett sjunget latinskt drama där Själen, först glad, låter sig övertalas av Djävulen att överge Dygderna och njuta av världen, sedan återvänder sårad och ångerfull och tas emot på nytt av Dygderna under Ödmjukhetens ledning, medan Djävulen, som bara kan skrika och aldrig sjunga, binds. En prolog med Patriarker och Profeter och en avslutande sång om Kristi sår ramar in handlingen.
Efter argumenten
Själens vandring: Anima går från oskuld till uppror och tillbaka, så att dramat gestaltar omvändelsen som ett val som hela gemenskapen bevittnar och bär. Musiken och Djävulen: Alla gestalter sjunger utom Djävulen, vars talade rop visar att han är avskuren från den himmelska harmonin. Dygder som personer: Ödmjukheten, Kärleken, Gudsfruktan, Lydnaden och andra Dygder talar som följeslagare som undervisar, tillrättavisar och helar, inte som abstrakta regler.
Fortsätter läsningen
Läs texten med en inspelning till hands, följ Djävulens talade repliker mot de sjungna partierna och jämför sedan den kortare versionen i slutet av Scivias. Spelet komponerades troligen omkring 1151, kanske för den nya kommuniteten på Rupertsberg eller för invigningen av dess kyrka 1152, och är bevarat med sina melodier i den stora Wiesbadenhandskriften med hennes verk, medan en kortare text avslutar Scivias. Det beskrivs ofta som det äldsta kända moralitetsspelet, och hur en kommunitet av nunnor framförde det är en fråga om rekonstruktion.
Frågor att ta med i läsningen
- Varför talar Djävulen medan alla andra gestalter sjunger, och vad antyder det om Hildegards syn på musiken?
- Vad erbjuder Dygderna Själen när hon återvänder, och hur tar gemenskapen del i hennes omvändelse?
Ordo Virtutum gör det moraliska livet hörbart: harmonin tillhör Dygderna, och Själens återkomst är en återkomst till sången.
Hur kan verket läsas?
Läs texten med en inspelning till hands, följ Djävulens talade repliker mot de sjungna partierna och jämför sedan den kortare versionen i slutet av Scivias.
Utgåvor och källor
Sammanfattningar och nyckelpunkter är redaktionens egna tolkningar. De vägleder läsningen men ersätter inte en textutgåva. Redaktionell metod →