Födelse i Florens
Han föddes den 3 maj i en gammal florentinsk släkt med blygsamma tillgångar; fadern var jurist med humanistiska intressen.
Florentinsk republikanism · politisk realism · 1469–1527
Niccolò Machiavelli
Se politiken som den är, inte som man föreställer sig den.
Florens · Sant’Andrea in Percussina
Biografi
Tråden i ett liv.
Niccolò Machiavelli var en florentinsk sekreterare, diplomat och författare som tjänade republiken 1498–1512 och efter sitt avsked skrev Fursten, Discorsi om Livius och Florentinska historier. Han granskade politiken utifrån hur människor faktiskt beter sig och vägde våld, fortuna, institutioner och medborgerlig konflikt mot varandra; hans namn blev synonymt med hänsynslös beräkning, en bild som hans verk komplicerar.
Andra kansliet
Några veckor efter Savonarolas avrättning valdes han till sekreterare i andra kansliet och tjänade snart också de Tio, magistraten för krig och diplomati.
Uppdrag hos Cesare Borgia
Hans depescher från Romagna följer Borgias metoder noga; hertigen blir senare ett centralt exempel i Fursten.
Florentinsk milis
Han organiserade en milis rekryterad på den florentinska landsbygden, som deltog i återerövringen av Pisa 1509.
Avsked och Fursten
Mediciernas återkomst kostade honom ämbetet; efter fängelse och tortyr drog han sig tillbaka till sin gård och skrev Fursten.
Död i Florens
Han dog i juni, några veckor efter Roms plundring; Fursten och Discorsi trycktes först 1531–1532.
Förstå ett liv på djupet
01Florens och en humanistisk bildning
Niccolò Machiavelli föddes i Florens den 3 maj 1469 i en gammal men utarmad släkt. Fadern Bernardo, juris doktor med ett blygsamt bibliotek, fick en tryckt Livius i utbyte mot att han sammanställde dess register över ortnamn, en tidig länk till den historiker som sonen senare skulle kommentera. Niccolò lärde sig latin och läste de romerska historieskrivarna och poeterna; han skrev till och med av Lucretius dikt för hand. När Medici fördrevs 1494 och Savonarolas predikningar dominerade staden såg han en republik byggas upp på nytt mitt bland fraktioner och främmande arméer.
02Republikens sekreterare och sändebud
I juni 1498, några veckor efter Savonarolas avrättning, valdes han till chef för andra kansliet och tjänade snart de Tio, som ansvarade för krig och utrikes angelägenheter. Under fjorton år skrev han depescher och reste på uppdrag till Caterina Sforza, till det franska hovet, till Cesare Borgia i Romagna, till Rom och till kejsar Maximilian. Nära gonfalonieren Piero Soderini övertygade han staden att sätta upp en milis från det egna territoriet, som hjälpte till att återta Pisa 1509. Dessa år gav honom de fall och jämförelser som fyller hans senare verk.
03Fall, landsflykt och de stora avhandlingarna
År 1512 återinsatte en spansk armé Medici, Soderini flydde och Machiavelli förlorade sina ämbeten. I början av 1513 misstänktes han för delaktighet i en sammansvärjning, fängslades och torterades och frigavs sedan i den amnesti som följde på valet av påven Leo X. Tillbakadragen på sin gård i Sant’Andrea in Percussina beskrev han i ett brev av den 10 december 1513 hur han varje kväll klädde sig i hovkläder för att samtala med de gamla och att han hade skrivit ett litet verk om furstendömen. Därefter följde Discorsi om Livius, komedin Mandragola och samtal med unga republikaner i Orti Oricellari.
04Sena uppdrag och ett omstritt arv
Från 1520 vann han långsamt tillbaka Mediciernas gunst: han skrev Castruccio Castracanis levnad, utarbetade åt dem ett förslag till reform av Florens författning och fick i uppdrag att skriva Florentinska historier, som han överlämnade till påven Clemens VII 1525. Om krigskonsten utkom 1521. Han dog i Florens den 21 juni 1527, strax efter Roms plundring och republikens återupprättande. Fursten och Discorsi trycktes 1531–1532, och 1559 sattes alla hans verk upp på Index. Sedan dess har han lästs som tyranniets läromästare, som förtäckt republikan, såsom Spinoza och Rousseau antydde, och som grundaren av en politisk vetenskap lösgjord från teologin.
Hans verk öppnade en varaktig debatt om förhållandet mellan etik och politik, närde det republikanska tänkandet från Harrington till de amerikanska grundlagsfäderna och är fortfarande omstridda: somliga ser i dem en lärare i ondska, andra en teoretiker av frihet, konflikt och institutioner. Att läsa honom innebär att skilja texterna från legenden om ”machiavellismen”.
Källor & referenspunkter