Uppväxt och Kazan
Född på Jasnaja Poljana och tidigt föräldralös studerade han orientaliska språk och sedan juridik vid universitetet i Kazan, som han lämnade utan examen 1847.
Ett öppet bibliotek för tanken
Sök en mening som döden inte kan upphäva, och vägra våld.
Lev Tolstoj, den ryske romanförfattaren bakom Krig och fred och Anna Karenina, vände sig mitt i livet till frågan om vad som ger livet en mening som döden inte förstör. Hans svar, en förnuftig kristendom med Bergspredikan i centrum och befriad från dogmer och kyrklig auktoritet, ledde honom att fördöma statens våld, privat äganderätt till jord och en konst skapad för en sysslolös elit, och det inspirerade rörelser för ickevåldsligt motstånd.
Född på Jasnaja Poljana och tidigt föräldralös studerade han orientaliska språk och sedan juridik vid universitetet i Kazan, som han lämnade utan examen 1847.
Han tjänstgjorde i armén i Kaukasus och vid belägringen av Sevastopol och gav ut Barndom 1852 och Sevastopolberättelserna 1855.
Efter att ha sett en avrättning i Paris öppnade han en skola för bondbarn på sitt gods och gifte sig 1862 med Sofja Behrs.
Krig och fred, som publicerades som följetong från 1865, och Anna Karenina, fullbordad 1877, etablerade honom som en stor romanförfattare.
En bekännelse, Vari min tro består och Guds rike är inom er lägger fram en kristendom utan dogmer, med icke-motstånd mot det onda i centrum.
Efter Vad är konst? och synodens fördömande 1901 brevväxlade han med Gandhi och dog i Astapovo sedan han lämnat hemmet 1910.
Lev Nikolajevitj Tolstoj föddes 1828 på Jasnaja Poljana, familjens gods söder om Moskva. Han förlorade sin mor innan han fyllt två år och sin far 1837 och växte upp hos släktingar. Som tonåring läste han Rousseau med lidelse, och senare fyllde han sina dagböcker med regler för självförbättring; han studerade vid universitetet i Kazan men lämnade det utan examen. År 1851 följde han sin bror Nikolaj till Kaukasus och gick in i armén, och hans första berättelse, Barndom, kom ut 1852. Sevastopolberättelserna från 1855, som växte fram ur belägringen under Krimkriget, ställer redan lidandets nakna sanning mot ärans officiella språk.
Efter en första resa i Västeuropa, där han 1857 bevittnade en offentlig avrättning i Paris, ägnade sig Tolstoj åt bondbarnens undervisning och öppnade 1859 en skola på Jasnaja Poljana som gav eleverna ovanlig frihet. Efter livegenskapens avskaffande 1861 tjänstgjorde han som lokal medlare mellan godsägare och bönder. År 1862 gifte han sig med Sofja Andrejevna Behrs, som skrev av hans manuskript och senare skötte godset och utgivningen av hans verk; de fick tretton barn. Krig och fred, som publicerades som följetong från 1865 och fullbordades i bokform 1869, avslutas med en essä om historiefilosofi, och Anna Karenina, fullbordad 1877, förenar en tragedi om äktenskapsbrott med Levins sökande efter tro.
Omkring 1879, på höjden av sin berömmelse, överväldigades Tolstoj av tanken att döden skulle utplåna allt han gjorde; En bekännelse skildrar denna kris och hans vändning mot de arbetande människornas tro. Först återvände han till den ortodoxa praktiken, sedan förkastade han kyrkans dogmer, sakrament och auktoritet och sammanställde en egen evangelieharmoni med översättning. Vari min tro består härledde 1884 fem bud ur Bergspredikan, framför allt budet att inte stå emot det onda med våld. Deltagandet i Moskvas folkräkning 1882 konfronterade honom med storstadens fattigdom, och Vad ska vi då göra? angrep de rikas lättja och penningens makt.
Under 1890-talet organiserade Tolstoj hjälp åt svältande, skrev Guds rike är inom er mot värnplikt och statligt tvång och skänkte intäkterna från Uppståndelse för att hjälpa de förföljda duchoborerna att emigrera till Kanada. Vad är konst? fördömde en konst skapad för ett privilegierat fåtal, och 1901 förklarade den heliga synoden att han hade skilt sig från kyrkan. Lärjungar, journalister och besökare strömmade till Jasnaja Poljana, medan gräl om hans upphovsrätt och dagböcker tärde på äktenskapet. Gandhi, som gav ut hans Brev till en hindu från 1908, brevväxlade med honom fram till 1910. Hösten samma år lämnade han i hemlighet sitt hem och dog några dagar senare i lunginflammation på järnvägsstationen i Astapovo.
Hans religiösa och moraliska skrifter formade den kristna anarkismen, de tolstojanska gemenskaperna och Gandhis ickevåld; Gandhi brevväxlade med honom 1909 och 1910. Fortfarande diskuteras hans avvisande av allt tvång, hans stränga omdömen om modern konst och sexualitet och de spänningar som hans lära skapade i hans egen familj.
Källor & referenspunkter